Mimmpan

Fy jag har en lite "kris" har massor av tankar, funderingar och minnen som åker genom huvudet..

Är ett år sedan vi fick beskedet att T hade cancer, de far bilder i huvudet på mig och minnen som kommer & går, känns nästan lika tufft att minnas som för ett år sedan. Förstår tydligare och tydligare att vi har en hel del att bearbeta och hanter nu när allt börjar lägga sig och behandligen snart är över. Tanken har varit att när detta är över kommer vi vara lyckligast i världen.. men det är nog inte så lätt.. klart jag är tacksam att allt gått så bra som det gjort och otroligt glad att allt snart är över MEN många känslor & tankar är det som är i huvudet/kroppen...

Senaste nätterna har jag drömt mycket om min älskade mormor och finaste Pelle :-( När jag drömmer är allt underbart och de är är hos mig men när jag vaknar går mitt hjärta sönder... förstår fortfarande inte...

ja en liten/stor kris.. Tur då är att jag har fina vänner! igår träffade jag Johanna och de var otroligt skönt att få "egentid" utan barn & gubbar med henne och prata massor om allt och inget. TACK Johanna att du är min vän!!!