Oro & hopp

I onsdags var det dax för Irma att få kortison i sitt knä, vi gjorde oss redo hemma tidigt på morgonen med Embla på både armvecken & händerna. Var på sjukhuset redan innan 7.30 där var de redo och tog emot oss direkt. Irma fick alvedon & lugnande för att sedan göra ett försök att sätta nål, men just när de skulle sticka ringde de från operation och de fick avbryta. 

Irma ville absolut INTE åka på sängen utan Lillan (dockan) fick åka själv och T fick bära Irma. 


Utanför operationssalen fick T stanna och jag fortsatte in med Irma. Irma började bli lite orolig för alla nya människor men det var otroligt fina narkosläkare/sköterska. De lyckades inte få in nålen i handen av någon anledning.. ist fick hon mask och somnade lugnt i mitt knä. Så snart hon hade somnat kom Tina och ett helt gäng in, samtidigt som en sköterska följde mig ut. 

Att sen sitta i fiket och vänta på att de skulle vara klara & Irma vakna kändes som en evighet. När de ringde skyndade vi till henne, så snart hon var i min famn somnade hon om och sova nån timme till ❤️ 

Allt gick väldigt smidigt & bra. Kände verkligen att vi blev väl omhändertagna och att Irma har tur som har en sån proffsig & vänlig läkare. 


När vi var tillbaka på barnavdelningen väntade välling och paket med en hjälte-docka som har fått namnet Milo :-) 

Efter sex timmar på sjukhuset var det dax att åka hem och vila. Vi var alla tre helt slut och myste i soffan hela kvällen och då var ju såklart Ebbe också med och myste med oss. 

Vi tog det lugnt hem under torsdag & fredag då Irma inte skulle belasta benet, gick okej men inte helt lätt för en aktiv & självständig tjej att ta det lugnt. 


Målat, klippt, klistrat, spelat, läst, fikat, tittat på film och lekt med dockorna. 

Nu väntar besök hos sjukgymnast & arbetsterapeut nästa vecka och hos tandläkaren om tre veckor återbesök hos Tina är om 3 månader och fram till dess hoppas vi allt kommer vara toppen bra! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback