Andas i fyrkant
och att jag måste komma ihåg att det inte är farligt, inget kan hände och det gör över. Var första gången sen jag fått lära mig en teknink att ta mig igenom panikångestattacken och det gick lite lättare att ta mig ur den.
Somnade om efter ett bra tag och vaknade en timme senare av en attack till :-( denna gången hade jag svårare att slappna av och komma till ro igen. Låg och försökte tänka på saker som inte stressar mig, saker som gör mig lugn men vad jag än tänkte på blev jag allt mer stressad.. *suck* Vid 4 somnade jag om och fick sova en lite stund innan det var dax att kliva upp vid 5.45.
Kan väl gissa att det är nervositeten inför operationen T ska gör på måndag som kommer sig smygande på.
Bra att du fått lära dig ett sätt att tänka och slappna av. Även om det inte hjälper direkt kanske det underlättar. Många kramar!
Helt rätt, du har fått de bästa tips du kan få!
Delar med mig av några andra som jag tycker kan vara av hjälp.
Glöm inte bort ångestens ursprung. Ångest är känslor som inte kommer ut, som läggs på lager och tillslut utmynnar i en ångestattack.
Tillåt dig att släppa ut känslor. Ett tips är att sätta en äggklocka på 20 minuter, och tillåta sig att vara arg, ledsen, förbannad, besviken, rädd, uppgiven, sorgsen, orolig, ängslig... ja, alla de känslor som finns.
När klockan ringer är det slut... och på så sätt får du utlopp för känslorna - och minskar risken att de samlas på hög och utmynnar i denna hemska attack.
Barn är himlens bra, de hjälper oss att vara här och nu, att inte ta ut någonting i förskott. För det är just här och nu som vi är. Vi är inte 2 månader framåt, vi kan inte ta ut all oro nu, för då kan inte glöm aldrig bort att hjärnan inte kan skilja på verklighet och det som vi tror händer.
Kroppen reagerar då som om det värsta tänkbara har skett, men i själva verkat har det ju inte hänt.
Massor av styrkekramar... du gör det så bra!
Kram!
KRAMAR från mig och Max!! Kommer på kyrkis imorgon, får se om vi hinner ses. Puss&kram
Hej tjejen!
Ja det är så mysigt med både höstlöven och kyrkis!! Vi njöt extra mycket den här gången, för tyvärr var det sista gången för mig, då jag börjar jobba nu på måndag. Försöker få Jörgen att gå dit med Hugo nu i höst, för Hugo tycker så mycket om att vara där och leka och sjunga :)
Hur går det för er med allt? Kan inte ens tänka mig hur mycket ni har att gå igenom nu och både hoppas, oroas, fundera och ändå försöka må bra. Skickar all styrka jag kan till hela familjen och önskar att eran långa väg hela tiden styr åt ett positivt håll!
Livet kan vara så hårdhänt och oförståligt ibland...
Ni finns i mina tankar!
Kramar, Maria
Hej, det är inte konstigt att stressen visar sig med jobbig ångest. Vad bra att du får hjälp och att du berättar hur det känns. Du gör det så otroligt bra! KRAM